Med undantag för en kort seans i krigets Europa (där han fick skyttegravsfeber och blev skickad hem) var Tolkiens liv (1892-1973) frapperande lugnt och händelsefattigt. Han reste sällan utanför Englands gränser, inte ens till hans födelseland Sydafrika. Han hade lust att resa dit, sade han, men landet betydde egentligen inte så mycket för honom. Han hade ju flyttat därifrån redan som treåring och engelsman hade han blivit ut i fingerspetsarna. Englands gemyt och harmoni var förkroppsligade i honom. Givetvis var han förtjust i trädgårdsarbete.
Tolkien ogillade industrialiseringen av Englands vackra städer och landskap. Han var varken intresserad av radio eller bio och han brydde sig inte nämnvärt om nyheter. Enligt biografin ansåg han att historien förklarade nutiden bättre än godtyckliga händelser runtomkring oss.
Vid tolv års ålder blev han föräldralös. När han var arton träffade han den två år äldre Edith som han skulle leva resten av sitt liv med.
Så här sade Lewis om första gången han stötte ihop med Tolkien 1926: ”Han var en insmickrande, blek och pratglad liten man.” Tolkien var hängiven katolik och Lewis ännu mera hängiven protestant. Ändå skulle de snart bli bästa vänner.
The Coalbiters skulle bli The Inklings. Tolkien startade denna grupp med gemensamt intresse för nordiska mytologier och sagor, samt sherry- och öldrickning. Men klubben kom att utvecklas till något mer. Det var också en dikt- och författarskola. Man skrev stycken och läste upp dem under uppmuntran eller kritik. Tolkien var för det mesta hård mot de andras verk. Han kritiserade Lewis böcker för att inte vara konsekventa: Lewis blandade ju verklighet med myt.
De tre ringenböckerna tog 12 år att skriva. Medan The Hobbit beskrivs som en fröjd att skriva så var det desto mera slit med Ringentrilogin. Han klarade det med hjälp av stöd och uppmuntran från sin fru och Lewis. Den senare ansåg verket vara något enastående i litteraturhistorien.
På gravstenenen över paret Tolkien står det:
Edith Mary Tolkien. Luthien.
John Rondald Reuel Tolkien. Beren.
Luthien efter en sagolik och underskön alv som dansade i skogsbrynet för Beren i en av Tolkiens sagor.
En trevlig kommentar till Tolkien!